Välkommen till "Havsörnen"Då och då kommer jag att på min blogg berätta en saga. Det kan vara en saga skriven om ett aktuellt ämne eller bara en "nattsaga", just för Dig.
Tidningarna har de senaste dagarna varit fyllda av reportage om sexuellt utnyttjande av skolflickor. En grym verklighet skildras, en verklighet som inte så många har någon insyn i. Det är hög tid att ta död på myten om "den lyckliga horan".
DE FYRA ÅRSTIDERNA
Sommar
De skira gardinerna i fönstret rörde sig sakta i den varma fläktande kvällsvinden. En doft av syren fyllde rummet.
Den nystrukna examensklänningen hängde över garderobsdörren, ett par nya blänkande lackskor låg ännu kvar i sin kartong.
Den första skolavslutningen var nära. Hon kände hur det pirrade i magen av förväntan.
Strålande sol, smattrande flaggor. Finklädda och med små blombuketter till fröken, lite blyga, lite ovana.
De ljusa rösterna blandas med orgelns toner, - Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor…..
Föräldrar och syskon sjunger med. En dag att minnas.
Jordgubbstårta och saft. Lite försiktig, rädd om den fina klänningen, lackskorna känns lite trånga i tån.
Äntligen sommarlov, lata dagar, lyckliga dagar. Hon byter snabbt om och rusar ut till den stora buren där hennes egen lilla kanin sitter och mumsar på ett maskrosblad.
Hon vill inte somna, inte lämna den här dagen bakom sig. Kanske ska allt bli annorlunda nu när hon blivit så stor, tankarna snurrar runt. Sommarkvällen övergår i natt, syrsorna spelar allt går till ro.
Hon vaknar av ljudet av en dörr som öppnas, snabba steg mot hennes säng, hennes andhämtning blir ansträngd, hon spänner varje muskel i sin kropp, sluter ögonen allt hårdare. Händer rör vid hennes kropp, hårt. Hennes nattlinne rivs av, händerna lämnar henne ingen ro. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Så blir allt stilla och tyst, dörren stängs. Hon ligger alldeles stilla, rädslan släpper sakta sitt grepp. Ingenting har förändrats, hennes första sommarlov har just börjat.
Höst
Mörkret sänkte sig, ljusen från staden reflekterades i vattnet, utsikten var hänförande. Sommarens värme hade dröjt sig kvar ovanligt länge, tänkte hon. Isbitarna i hennes glas klirrade. Hon läppjade på sin drink och såg sig om i baren. De flesta borden var upptagna, affärsmän, eller mindre sällskap. Servicen var utmärkt och mycket diskret.
Mannen hon avtalat tid med närmade sig, hon log. Efter ytterligare en drink och några artighetsfraser begav de sig mot hans hotellrum. Överenskommen betydande summa bytte snabbt ägare, hon brydde sig inte om att kontrollräkna. Han skulle få god valuta för sina pengar och snart vilja boka henne igen.
Mekaniska rörelser, inövade fraser, frusna leenden, snart var det över.
Taxin stannade utanför en villa, hon gick mot sin ytterdörr, låste upp och gick in. Huset uppfyllde alla drömmar en eventuell trendmedveten inredare skulle ha, ironiskt eftersom just en sådan fanns i kundregistret, betalning som betalning. Hon satte på musikanläggningen, slog upp en drink, kontrollerade sin telefonsvarare. Ensamheten fick rädslan att vakna. Hon höjde volymen, ljudet strömmade mellan rummen.
Det varma vattnet i duschen strilar över henne, känslan av att bli riktigt ren infinner sig dock inte. Hon smörjer in sin kropp med lotion, ser för ett ögonblick sitt ansikte i spegeln, vänder bort blicken, öppnar badrumsskåpet och sträcker sig efter burken med insomningstabletter.
Den breda sängen ser alltför stor ut där hon ligger hopkrupen, lyssnande efter steg från det förgångna. Tårar av rädsla rinner ned för hennes kinder.
Vinter
Tunnelbanan är fullsatt, doften av våta kläder ligger som ett varmt klibbigt täcke i luften. Utanför blixtrar moddiga vägar och grå hus förbi. Stationen är sliten. En tomte vinglar fram, rödbrusig, högljudd och störig, långt från julkortens gemytliga figurer. Tre dagar kvar till julafton. Hon följer strömmen av trafikanter ut genom spärren, ut till förortstorget. På sin väg mot lägenheten, i annonsen kallad ateljé, passerar hon systembolaget, hon köper en dunk med tre liter vin.
Lägenheten luktar inrökt, enkelt möblerad, funktionsenlig med speglar och säng. Hon häller upp ett glas vin, går i tankarna igenom dagens kunders önskemål: piskor, läder, dammsugare, förnedring med kiss och bajs.
Tablettburkens lugnande innehåll blandas med dagens andra glas vin. Klockan är snart 10. Hon bättrar på sminkningen, rör mig för betalning men berör mig inte. Dörrklockans signal avbryter hennes tankar.
Snön faller tyst när hon åter går mot stationen. Hennes lilla lägenhet andas inte julfrid, här finns ingen pyntad gran, ingen doft av nybakade saffransbullar, inga förväntansfullt tindrande barnaögon, här finns bara ensamhet. Som för att fördriva den känslan skruvar hon upp volymen på TV:n och häller upp det sista vinet ur dunken i ett glas, sköljer ner några sömntabletter och känner hur hon trubbas av allt mer. Snart sover hon, fortfarande påklädd, i soffan. TV-sändningarna är slut och rummet fylls av entonigt brus.
Vår
Ljuset har kommit åter. Snödroppar och krokus pryder rabatterna. Fåglarna drillar sina vackra skalor, solen börjar värma frusna hjärtan och själar. Barnen hoppar rep och spelar kula. En del flanörer trotsar kalendern och besöker modigt uteserveringar, kurande med ansiktet mot solen.
Hon fryser. Trapphuset där hon sovit är kyligt. Hennes kropp värker och är stel. Med stela fingrar tänder hon en cigg, drar röken långt ner i lungorna, hostar lite. Hon försöker vara tyst, vill inte bli utslängd ännu, inte ens tidningsbudet har passerat på sin dagliga tur.
Gatan ligger ganska öde, torskarna har inte vaknat till. Hennes kropp skriker efter en sil, kroppen skakar.
Ingen tid för stolthet eller eftertanke – med eller utan kondom – valet är inte längre hennes. Solens trevande, värmande strålar når henne inte. Dessertvinet värmer, krampen i kroppen dämpar sig.
I en av de få kvarvarande offentliga toaletterna med personal går eftermiddagens skift på. De som arbetar här har sett och hört det mesta. De har kännedom om en värld som kanske är helt okänd för de flesta. Hon har haft tur, en liten men välbetalande ström av män har gett henne tillräckligt för dagens första fix. Låset till toaletten slår igen, ensam, darrande sitter hon där. Känslan som bedövar, förför, förgör slår henne som ett hammarslag, tankarna virvlar fritt.
Ambulanspersonalen är luttrade. En överdos, en kropp, ett lik. Nyfikna har samlats men skingras snart – en djävla hora, en överdos, ingen sensation ingenting att bry sig om. Personalen städar upp, plockar undan kanyl, torkar upp spyor. Utanför väntar redan en kö av nödiga gäster.
De första vårfåglarna kommer, en flicka längtar efter sitt första sommarlov……………………
© Copyright Sandhamn.info 2005,
